Då:

En svag tjej dom inte visste vad hon ville. Hade svåra sömnsvårigheter ångest jämt och skar sig varje dag som tidsfördriv. Att skära sig var något skönt. Det var inte för att dö utan för att det hjälpte mot smärtan. När allt var som upp och ner gjorde rakbladen jobbet. Jag hade inget hopp om livet inga drömmar eller mål. Dagarna gick ut på att överleva. Och nätterna på att sova utan att han kom in i min kropp. Han påverkade mig i sömnen, smög sig in och obehaget bara växte och tillslut ville jag inte stänga ögonen.







NU:

En energisk tjej som vill leva livet! Hittar nya utmningar och är otroligt glad att jag står på egna ben! Känslan är underbar. Jag jobbar, tränar, umgås med vänner och har helt andra prioriteringar. Han finns fortfarande kvar, han kan komma och skrämma mig om natten men han får inte så stor plats. Nu är det jag som styr mina tankar och känslor och det kan ingen ta ifrån mig! Nu var det över 1 år sen jag skar mig sist. Det är det längsta som gått sedan 6 år tillbaka... Nu kan suget komma som en impuls och jag kan nästan le åt det innan känslan får åka iväg, för nu är det min kropp!




// Tokfian